Uppfinningar tillkomna i ett anställningsförhållande
Lagen om rätt till arbetstagares uppfinningar gäller, så som namnet säger, uppfinningar som görs i ett arbets- eller tjänsteförhållande. Lagen tillämpas endast på uppfinningar som ska skyddas med patent. Lagen om rätt till arbetstagares uppfinningar kallas i dagligt tal allmänt uppfinningslagen. Bestämmelser om övergång av immateriella rättigheter som baserar sig på ett arbetsförhållande ingår också i upphovsrättslagen i fråga om datorprogram och databaser. I förordningen om gemenskapsformgivningar, som har utfärdats av Europeiska unionen, finns också egna bestämmelser om arbetsförhållandets inverkan på övergången av en mönsterrätt.
Övergång av rätt, som grundar sig på ett arbetsförhållande, är ett betydande undantag från den allmänna princip enligt vilken skaparen av immateriella rättigheter (uppfinnare, formgivare, författare etc.) själv äger rättigheterna till sin skapelse.
Uppfinningslagen har följaktligen stiftats för att trygga forskningen och produktutvecklingen inom näringslivet. Enligt huvudregeln i lagen har arbetsgivaren rätt att förvärva en uppfinning som har tillkommit som resultat av en i arbetet förelagd, närmare för arbetstagaren angiven uppgift. Samma rätt har arbetsgivaren, om det hör till arbetstagarens uppgifter att göra en uppfinning och det hör till arbetsgivarens verksamhetsområde att utnyttja uppfinningen. Arbetsgivaren får förvärva rätt att utöva en uppfinning, om uppfinningen har tillkommit i annat samband med anställningen, men utnyttjandet av uppfinningen faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde.
Arbetsgivaren har företrädesrätt att förhandla om uppfinningar, om arbetsgivaren vill ha en mera omfattande rätt till en uppfinning än den som nämns ovan eller om utnyttjandet av en uppfinning som t.ex. tillkommit under fritiden faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde. Om en uppfinning inte alls har något samband med anställningen, har arbetsgivaren inte större rätt till uppfinningen än någon annan.
Nämnden för arbetstagares uppfinningar ger utlåtanden i frågor som hör till lagens tillämpningsområde. I nämnden ingår representanter för arbetsgivare och arbetstagare samt en ordförande och två medlemmar som är opartiska. Sedan 2007 tillsätts nämnden för tre år i sänder genom beslut av statsrådet. Nämnden är för närvarande tillsatt för perioden 2013–2015.
Lagen om rätt till uppfinningar vid högskolor
Syftet med lagen om rätt till uppfinningar vid högskolor (högskoleuppfinningslagen) är att främja identifierandet och det kommersiella utnyttjandet av uppfinningar som kommit till i finländska högskolor. Ett ytterligare syfte med lagen är att precisera den rättsliga ställningen av de uppfinningar som görs i högskolor.
Den forskning som bedrivs vid högskolorna indelas i avtalsforskning och öppen forskning. Om forskningen sker genom medverkan från någon utomstående part, t.ex. som finansiär, betraktas forskningen som avtalsforskning varvid högskolorna får överta rätten till uppfinningen. Uppfinnaren har alltid rätt till ersättning som bestäms från fall till fall då rätten till uppfinningen övergår till högskolan. Om inga utomstående parter är involverade i forskningen, är det enligt huvudregeln fråga om öppen forskning. I ett sådant fall får uppfinnaren behålla rättigheterna till uppfinningen liksom tidigare.
Den med tanke på lagens funktion viktigaste skyldigheten som gäller uppfinnare är att göra en uppfinningsanmälan till högskolan.
Högskoleuppfinningslagen tillämpas inte på personer som är anställda vid högskolor. Nämnden för arbetstagares uppfinningar har dock befogenhet att avge utlåtanden också i ärenden som gäller tillämpningsområdet för lagen om rätt till uppfinningar vid högskolor.
