Forskning till stöd för beslutsfattandet
Till stöd för beslutsfattandet behövs forskningsbaserad kunskap. Innovationspolitiken stöds inte av någon etablerad samhällspolitisk forskningstradition. De äldre politiksektorerna kan utnyttja arbetskrafts- och arbetslivsforskning, utbildningspolitisk forskning, ekonomisk-politisk och regionalpolitisk forskning osv. Det finns ingen entydig och allmänt godkänd teori för innovationsverksamheten och/eller innovationspolitiken. Utöver vetenskapsforskningen och vetenskapspolitiken är forskningstraditionen inom området rätt tunn och kort. Därför är det viktigt med en intensiv dialog mellan forskningsfältet och beslutsfattarna inom innovationspolitiken.
Den övergripande innovationspolitiken
Den övergripande innovationspolitik som har utformats i innovationsstrategin och statsrådets innovationspolitiska redogörelse ställer stora krav på kunskapsbasen i beslutsfattandet. Kunskapsbehoven medför även utmaningar på grund av den snabba förändringen av de yttre ramarna för politiken. Finlands internationella pionjärskap gör utgångspunkten problematisk, eftersom vi inte i nämnvärd grad kan ta modell av politisk praxis i andra länder. Vi kan ytterst begränsat utnyttja forskningsrön som gjorts annanstans.
I och med globaliseringen har företagens innovationsverksamhet och konkurrensfördel ändrat karaktär. De strukturella förändringarna i världsekonomin, uppkomsten av nya marknader och ny slags konsumtion, innovationsverksamhetens demokratisering samt kunskapsarbetets och forsknings- och utvecklingsarbetets splittring har förändrat innovationsverksamheten. I en global värld är utmaningarna komplexa.
De nya dragen i innovationspolitiken, såsom öppen eller användarorienterad innovationsverksamhet, tillämpas redan horisontellt, men dock på olika sätt inom olika områden och i syfte att producera olika innovationer. Innovationsverksamheten är mycket mångsidig och den har många olika drag. Förändringar sker i många riktningar som kan stå i konflikt med varandra. För att förstå allt detta och planera politikåtgärderna behövs forskningsrön och ständig växelverkan mellan forskningssamhällen och beslutsfattare.
Innovationer kompletterar varandra
Den övergripande innovationsverksamheten utgår från antagandet att företagens konkurrensfördel och innovationsverksamhet inte baserar sig enbart på teknik utan de tekniska och icke-tekniska innehållen anses komplettera varandra. Ursprungligen förstod man med innovation en teknisk nyhet. Icke-tekniska innovationer, såsom nya arbetssätt, nya slag av kundkontakter eller nya tjänster, får sin drivkraft och sin rationalitet från andra källor än de tekniska innovationerna.
Innovationsverksamheten inom den privata och den offentliga sektorn fungerar enligt olika logik. I framtiden byggs innovationsverksamheten upp genom utnyttjande av tekniska och icke-tekniska innovationskällor och tillämpning av moderna och nya former inom innovationsverksamheten. De teknikorienterade modellerna för innovationsprocessen fungerar nödvändigtvis inte längre.
Ganska få forskningsrön står till buds. Hur förändrar, bearbetar och diversifierar den övergripande karaktären innovationsprocesserna i en global omvärld? Hur märks den sociala gemenskapen i en förnyande innovationsprocess? Hur skiljer sig innovationsprocesserna inom den offentliga och den privata sektorn från varandra och hur integreras de?
Finland är ett av de första länderna där en övergripande innovationspolitik har lyfts fram som föremål för en systematisk innovationspolitik. Forskning behövs redan för att precisera de grundbegrepp och den praxis som utgör utgångspunkterna för innovationsstrategin och ministeriets verksamhet.
Hurdana nya former av innovationsverksamhet håller på att uppstå och hur avviker de från de redan etablerade? Hur avgränsas den övergripande innovationsverksamheten och hur mäts den. Hur utformas olika praxis inom den allt mångsidigare innovationsverksamheten? Hur kan olika nya former av innovationsverksamhet stödas? Och behöver alla former av innovationsverksamhet stödjas – var går gränserna för offentligt ingripande? Hur förhåller sig effekterna av det allt mer komplicerade åtgärdssortimentet till varandra? Har de motstridiga effekter som upphäver varandra?
De ovan nämnda är exempel på kunskapsbehov och teman kring vilka det behövs en intensiv dialog mellan innovationsforskningssamhället, forskarna, beslutsfattarna och innovationsaktörerna.
Systematisk utveckling av växelverkan sedan 1990-talet
Handels- och industriministeriet (tills 31.12.2007) började under 1990-talet tillsammans med Tekes systematiskt utveckla växelverkan mellan forskningen och beslutsfattandet inom innovationspolitiken. År 1997 publicerades programmet för teknologisk forskning, inom vilket genomfördes 50 forskningsprojekt. Som fortsättning på programmet för teknologisk forskning inleddes forskningsprogrammet ProACT, som avslutades med den internationella konferensen Innovation Pressure 2006. Efter ProACT-programmet har Tekes fortsatt med innovationsforskning som baserar sig på riktade ansökningar om programfinansiering. Vid arbets- och näringsministeriet (sedan 1.1.2008) hör innovationsforskningen till närings- och innovationsavdelningens verksamhetsområde.
