Konkurrenspolitik
Målet för konkurrenspolitiken är att skapa och upprätthålla sådan omgivning där alla företag har lika verksamhetsbetingelser. Målet är att en välfungerande konkurrens sist och slutligen ska gynna kunderna och konsumenterna. Konkurrenspolitiken har en central och ökande betydelse för upprätthållandet av välfärd.
Konkurrenspolitikens ekonomiska effekter kan inte enbart mätas i rena pengar utan den skapar en grund för fungerande marknader. Fungerande marknader innehar en nyckelroll med tanke på produktiviteten i ekonomin och utvecklingen. Fungerande marknader uppmuntrar företag att utveckla sin verksamhet och skapa nya affärsverksamhetslösningar. Detta har ett direkt samband med främjandet av Finlands internationella konkurrenskraft. Å andra sidan belastar branscher med svag konkurrens landets internationella konkurrenskraft.
Omfattande konkurrenspolitik
Arbets- och näringsministeriets verksamhetsidé är att bedriva en omfattande konkurrenspolitik. Detta syns också i ministeriets organisationsstruktur. Konkurrenslagstiftningen, reglerna om statligt stöd, frågor som gäller konkurrensneutraliteten samt bestämmelserna om offentlig upphandling bildar en logisk helhet som möjliggör bedrivandet av en effektiv konkurrenspolitik i Finland.
Konkurrenspolitiken har också ett nära samband med konsument- och inremarknadsfrågorna. Både de konkurrenspolitiska och de inremarknadspolitiska instrumentens syfte är i sista hand att gynna konsumenterna. En effektiv konkurrenspolitik innebär åtminstone större valmöjligheter och förmånligare priser för konsumenterna.
Verkställandet av Finlands nationella konkurrenspolitik baserar sig på konkurrenslagen (948/2011). De materiella bestämmelserna i konkurrenslagen har samma innehåll som konkurrensreglerna, särskilt artiklarna 101 och 102, i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. EU:s konkurrensregler ska tillämpas i de situationer då ett arrangemang påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Konkurrenslagen å andra sidan tillämpas i de fall då ingen inverkan på handeln sker. Med stöd av konkurrenslagen går det att ingripa i ett företags verksamhet som begränsar konkurrensen i Finland eller som berör den finländska kundkretsen.
Förbjudna är enligt konkurrenslagen och EU:s konkurrensregler sådana konkurrensbegränsningar som anses i regel alltid ha skadliga effekter på den ekonomiska konkurrensen (förbudsprincip). Förbjudna begränsningar är bl.a. missbruk av dominerande marknadsställning samt ömsesidiga avtal och arrangemang mellan konkurrerande företag i syfte att begränsa konkurrensen (karteller).
Både konkurrenslagen och EU:s konkurrenslagstiftning innehåller också bestämmelser om tillsynen över företagsförvärv. Enligt dessa ska företagsförvärv vid vilka vissa gränser för omsättningen överskrids anmälas till Konkurrens- och konsumentverket eller kommissionen och förvärvet får inte fullföljas innan konkurrensmyndigheten har fattat beslut i ärendet.
Vid kommissionen ansvarar generaldirektoratet för konkurrens för konkurrensfrågorna. I Finland ansvarar gruppen för konkurrenspolitik vid arbets- och näringsministeriet för beredningen av konkurrenslagstiftningen och av Finlands ställningstaganden. Ansvaret för det praktiska genomförandet av tillsynen över efterlevnaden av konkurrenslagstiftningen och för behandlingen av enskilda konkurrensbegränsningsfall vilar på Konkurrens- och konsumentverket. Marknadsdomstolen bestämmer påföljdsavgifterna för överträdelse av förbuden i konkurrenslagen och fattar beslut om förbud mot företagsförvärv på framställning av Konkurrens- och konsumentverket.
På webbplatsen för Europeiska kommissionens generaldirektorat för konkurrens finns närmare uppgifter om EU:s konkurrensregler och om aktuella händelser inom EU:s konkurrenspolitik. På Konkurrens- och konsumentverkets hemsidor finns information om innehållet i och verkställigheten av den nationella konkurrenslagstiftningen i Finland.
