Indrivningsverksamhet

Indrivningsverksamhet blev en tillståndspliktig näring genom lagen om tillståndsplikt för indrivningsverksamhet (517/1999). Enligt lagen får endast en person som har beviljats koncession, dvs. tillstånd att bedriva indrivningsverksamhet, driva in fordringar för någon annans räkning. Sina egna fordringar får en fordringsägare dock driva in utan koncession.  Koncession krävs inte heller för tillfällig indrivningsverksamhet om verksamheten inte marknadsförs. Lagen räknar upp de fall där ingen koncession krävs.

Den som bedriver indrivningsverksamhet ska uppfylla vissa krav som ställs på verksamheten för att koncession ska kunna beviljas. Dylika kriterier är bl.a. tillförlitlighet och solvens.

Koncession beviljas för högst fem år. Tillstånds- och tillsynsmyndighet för hela landet är Södra Finlands regionförvaltningsverk.

Bestämmelser om indrivningen av fordringar finns i lagen om indrivning av fordringar (513/1999). Lagen reglerar relationerna mellan borgenär, gäldenär och uppdragstagare. Indrivningsverksamhetens syfte är att förmå en gäldenär att betala sin förfallna skuld frivilligt utan att utsökningsmyndigheten behöver ingripa. I lagen finns bestämmelser om iakttagande av god indrivningssed.

Indrivningen av konsumentfordringar övervakas av konsumentombudsmannen.