Skärgårdspolitiken
Skärgårdspolitiken hör till de äldsta delarna av regionpolitiken i Finland. Regeringen tillsatte redan 1948 en kommitté med uppgift att utreda skärgårdsfrågor. År 1967 fick skärgårdsdelegationen en förordningsgrund och 1981 stiftades skärgårdslagen. Skärgårdsprogrammet är ett centralt redskap i skärgårdspolitiken.
Skärgårdslagen ålägger staten och kommunerna att trygga näringarna, trafikförbindelserna, tjänsterna och miljön i skärgården. Skärgården omfattar förutom öar som saknar fast vägförbindelse även öar med fast vägförbindelse samt andra skärgårdspräglade områden som splittrats av vattendrag.
Skärgårdslagen ålägger alla myndigheter att beakta skärgårdens specialställning i sin verksamhet. Skärgårdskommunerna och kommuner med skärgårdsdelar får bl.a. skärgårdstillägg i kommunernas statsandelar för att trygga basservicen. Skärgårdslagen har också haft effekt på utvecklandet av skärgårdstrafiken, skärgårdsområdenas ställning som stödområde och EU:s målområde samt jordbruksstöden.
