Energi
De energipolitiska målen präglas
av långsiktighet och förutsebarhet. Under de senaste årtiondena har Finland
t.ex. varit ett av de ledande industriländer som använder förnybar energi och i
synnerhet bioenergi. Likaså har Finland redan i drygt tjugo års tid haft
som mål att producera en så stor del av elektriciteten som möjligt i kraftverk
för kombinerad produktion av el och värme (CHP). I fråga om detta ligger
Finland i topp bland världens länder.
Vi har också lyckats skapa ett exceptionellt väl decentraliserat och mångsidigt energisystem som grundar sig på stora och små anläggningar för energiproduktion och mångsidiga energikällor. I Finland har det samtidigt uppstått ett starkt energiteknologikluster vars betydelse hela tiden ökar. På detta har vi sätt skapat förutsättningar för våra energiföretag att internationalisera sig och att öka sin effektivitet.
Den finska energipolitiken har tre huvudutgångspunkter: energi, ekonomi och miljö. Tryggandet av energitillgången, ett konkurrenskraftigt energipris och fullgörandet av de energi- och klimatåtaganden som överenskommits gemensamt inom EU intar en central ställning i energipolitiken. Också integreringen av andra mål för hållbar utveckling och andra miljömässiga mål i energiekonomin utgör en central handlingsprincip. Energipolitiken påverkas dessutom av utsikterna i fråga om priset på och tillförseln av importerad energi samt det att beslutsfattandet i en allt högre grad sker internationellt.
Den energipolitik som bedrivs baserar sig på de mål som överenskommits vid regeringsförhandlingarna och på skilt upprättade energipolitiska dokument, exempelvis på de energi- och klimatstrategier som statsrådet godkänt, samt på internationella förbindelser.
Den nationella energi- och klimatstrategin, som godkändes av statsrådet den 20:e mars 2013, och de program som kompletterar den tidigare 2008 strategin anger riktlinjerna för den energipolitik som bedrivs. Å andra sidan har också energipolitikens utgångspunkter tagits i beaktande vid beredningen av klimatstrategin. Vid den strategiska planeringen och skisserandet av scenarierna utnyttjas forskningsresultaten samt internationella och nationella statistiska källor.
Under de senaste åren har EU fått en allt större roll i styrningen av energipolitiken. De beslut om att minska utsläppen av växthusgaser med 20 %, att öka andelen förnybar energi till i genomsnitt 20 % (för Finlands del till 38 %) av den slutliga förbrukningen och att höja energieffektiviteten med 20 % fram till 2020 som fattades i december 2008, utgör det centrala ramverket för den europeiska energi- och klimatpolitiken. Finland är med i det internationella energiorganet IEA:s system för oljefördelning och försörjningstrygghet och har förbundit sig att delta i ett omfattande kärnenergi- och kärnsäkerhetssamarbete via flera internationella organ, såsom NEA, IAEA och Euratom.
