Vad är ett handelshinder?
Handelshindren är sådana föreskrifter och myndighetsåtgärder som oskäligt försvårar handel med varor eller tjänster vid export eller import. Som handelshinder räknas också olika begränsningar i fråga om investeringar i ett annat land. De allvarligaste handelshindren förorsakar förlorade chanser att utöva företagsverksamhet, men också om hindren är små kräver de extra tid och besvär samt förorsakar mera kostnader.
Handelshindren kan t.ex. vara:
- tekniska handelshinder såsom olika standarder och tekniska föreskrifter samt särskilda krav vid provning, kontroll eller certifiering
- importlicenser, importkvoter, importförbud
- tullförfarande och krav på särskild dokumentation vid gränspassage
- höga tullar och andra avgifter
- diskriminerande beskattningspraxis
- brott mot industriella rättigheter och upphovsmannarättigheter
- valutabestämmelser och begränsningar i möjligheterna att ta hem vinster
- diskriminerande regler om offentlig upphandling och krav på att varor eller tjänster skall vara av inhemskt ursprung
- investeringsbegränsningar och -villkor
- inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster
- att existerande regler följs dåligt eller inte alls
Några exempel på fall av handelshinder
På EU:s inre marknad
De franska myndigheterna godkände inte bedömningen av överensstämmelse med kraven i fråga om brandsläckare som en svensk exportör ville exportera till Frankrike trots att produkten hade provats av ett behörigt organ i Sverige. Ett s.k. SOLVIT-förfarande inleddes. Då de franska myndigheterna upptäckte att deras agerande var i strid med EU-lagstiftningen, publicerade de ett meddelande i den officiella tidningen där de meddelade att produkten i fråga fritt fick släppas ut på den franska marknaden. Frankrike skall också foga en klausul om ömsesidigt erkännande till sina nationella bestämmelser som erkänner sådana certifikat som inte är av franskt ursprung och alternativa sätt att bevisa överensstämmelse med kraven. Fallet avgjordes inom fyra veckor.
På marknaderna utanför EU
Flera företag på olika håll inom EU underrättade sina nationella myndigheter om problem med export av pneumatiska däck til Egypten. Enligt klagomålen tillämpade Egypten ett diskriminerande förfarande med förhandlingsbesiktningar på importen av däck.
I Egypten testades däcken av ett statsägt bolag, som också själv är en betydande däcktillverkare. Bolaget vägrade låta de importerade däcken genomgå teknisk besiktning och ansåg att ett visuellt test var tillräckligt. Utgående från detta visuella test "konstaterades" däcken av utländskt ursprung upprepade gånger vara av otillräcklig kvalitet, och importen av däck upphörde i praktiken helt.
Då medlemsländernas enskilda kontakter till de egyptiska myndigheterna inte gav några resultat informerades EU-kommissionen om saken. Som ett resultat av inofficiella förhandlingar mellan kommissionen och Egypten slopades de besiktningsförfaranden som diskriminerade importen.
