Kyotomekanismeran

Finland kan komplettera sina internationella förpliktelser att minska utsläppen av växthusgaser genom att skaffa utsläppsenheter genom de s.k. Kyotomekanismerna. Avsikten med Kyotomekanismerna enligt Kyotoprotokollet till FN:s klimatkonvention är att främja utsläppsminskningarnas kostnadseffektivitet och flexibilitet. Dessutom drar målländerna nytta av systemet genom att de får finansiering och ny teknik. Kyotomekanismerna är tre:

Mekanismen för ren utveckling innebär att ett industriland finansierar utsläppsminskningsprojekt eller projekt som ökar sänkorna i ett utvecklingsland och får tillgodoräkna sig de certifierade utsläppsminskningarna från projektet. Projekten ska vara additionella, dvs. de skulle inte genomföras om de certifierade utsläppsminskningar som uppstår genom dem inte kunde säljas. Projekten ska samtidigt bidra till en hållbar utveckling i mållandet.

Gemensamt genomförande innebär att ett industriland i ett annat industriland finansierar projekt som minskar utsläppen av växthusgaser eller ökar sänkor som binder kol från atmosfären.  I stället får industrilandet tillgodoräkna sig utsläppsminskningsenheter från projektet.

Internationell utsläppshandel innebär att ett industriland köper utsläppsenheter av ett annat industriland.

I fråga om Kyotomekanismerna finns ännu många osäkerhetsmoment som gäller tiden efter Kyotoprotokollets första åtagandeperiod, som slutar 2012. Förhandlingar om dessa kommer att utgöra en del av de internationella klimatavtalsförhandlingarna. EU:s klimat- och energipaket möjliggör användningen av Kyotomekanismerna inom vissa gränser från och med 2013, men detaljerade regler kommer först senare att fastställas. Om utnyttjandet av Kyotomekanismerna förhandlas också inom ramen för FN:s klimatförhandlingar.