År 2009
Arbetsgruppen föreslår ett marknadsmässigt garantipris för vindkraft
Den arbetsgrupp som har till uppgift att begrunda frågan om strukturen hos och storleken på den inmatningstariff som planeras för förnybar energi har överlämnat sitt enhälliga förslag om en inmatningstariff för vindkraft i form av en mellanrapport till näringsminister Mauri Pekkarinen. Överingenjör Petteri Kuuva från arbets- och näringsministeriet är arbetsgruppens ordförande.
Arbetsgruppen föreslår att Finland ska införa ett garantipris på vindkraft som bestäms enligt marknadsvillkor. Det riktpris på vindkraft som ska fastställas administrativt föreslås vara 83,5 €/MWh. Det föreslås att skillnaden mellan marknadspriset på el och riktpriset betalas till vindkraftsproducenten i form av en inmatningstariff. Om marknadspriset är t.ex. 50 €/MWh är det extra påslag som inmatningstariffen garanterar 33,5 €/MWh. Resten av inkomsten skulle producenten få av elförsäljningen. Tariffnivån skulle dock till att börja med vara något högre för att snabbt få till stånd investeringar. Arbetsgruppen kommer att ta ställning i nivåfrågan i sin slutrapport som publiceras i juni.
– På grund av den snabba tidtabellen för realiseringen av projektet betraktar jag det som motiverat att tariffnivån i detta skede fastställs administrativt. Med tanke på fortsättningen ska arbets- och näringsministeriet utreda hur man skulle kunna övergå till ett system där tariffnivån bestäms genom konkurrensutsättning. Konkurrensutsättning kan införas efter det att man fått visshet om att den kommer att fungera och när det finns förutsättningar för en äkta konkurrensutsättning, konstaterade minister Pekkarinen.
Systemet med garantipris på el som produceras med vindkraft ska enligt förslaget införas vid ingången av 2010 och gälla i 12 år. Systemet går ut på att en inmatningstariff, dvs. skillnaden mellan garantipriset och marknadspriset, betalas till vindkraftsproducenten. Elproducenten ska sälja sin el själv och ska också ha balansansvar. Systemet ska således fungera på marknadsvillkor och lämpar sig alltså väl för de nordiska marknaderna. Enligt förslaget ska tariffen betalas till producenten med tre månaders intervall.
I och med att en inmatningstariff införs förväntar man sig kunna bygga ut vindkraften i enlighet med regeringens klimat- och energistrategi. Målsättningen för strategin är att vindkraftsproduktionen ska öka till 6 terawattimmar, dvs. vara nästan trettiofaldig, fram till år 2020 (den nuvarande produktionen är ca 0,2 TWh). I så fall skulle mängden el som produceras med vindkraft vara ca 6 terawattimmar per år. Genom en utbyggnad av vindkraftsproduktionen skulle 24 % av det åläggande att öka andelen förnybar energi som fastställts för Finland fram till år 2020 kunna fullgöras.
Ett system med inmatningstariff tillämpas för närvarande redan i 21 av de sammanlagt 27 EU-medlemsstaterna. I Finland ska systemet planeras omsorgsfullt eftersom andra länder har haft både goda och dåliga erfarenheter av inmatningstariff.
Systemet med inmatningstariff ska omfatta endast nya vindkraftverk som ska byggas. De kraftverk som omfattas av tariffsystemet ska vara belägna i Finland eller inom Finlands territorialvatten och vara anslutna till elnätet inom Finlands territorium. När det gäller de vindkraftverk som har byggts innan systemet med inmatningstariff införs utgår man från att deras ställning inte ska försämras till följd av det nya systemet.
Arbetsgruppen betonar att tariffsystemet som sådant inte är en tillräcklig åtgärd för att vindkraftskapaciteten skulle kunna utökas i någon betydande utsträckning. Utöver lagstiftningen om inmatningstariff bör man också säkerställa att vindkraftverksprojekt kan genomföras inom en rimlig tid. I nuläget kan projekten dra ut på tiden särskilt på grund av långsamma tillstånds- och planläggningsprocesser.
För tillfället innebär dessutom den bristande kännedomen om vindförhållandena i Finland en utmaning. En förbättring i detta hänseende är att vänta först i slutet av året då en omfattande vindatlas, som beskriver vindförhållandena på land och hav, blir färdig.
Systemet med en inmatningstariff för förnybar energi ska finansieras utanför statsbudgeten, genom avgifter som tas ut direkt av elanvändarna. Saken behandlas vidare i arbetsgruppens slutrapport som blir färdig i juni.
För att målet för år 2020 ska uppnås måste knappt tusen vindkraftverk med en effekt på 3 MW byggas. På land skulle dessa vanligen bli byggda som vindkraftsparker med 5-15 vindkraftverk. De projekt som ska genomföras till sjöss är av ekonomiska skäl mer omfattande. På ovan nämnda grunder kan det uppskattas att det måste byggas 80-100 vindkraftsparker i Finland.
Arbetsgruppen föreslår att stamnätsbolaget Fingrid eller ett dotterbolag som helt ägs av Fingrid ska koordinera systemet. Informationen och rådgivningen om samt uppföljningen av och rapporteringen om tariffsystemet liksom även tillsynen över efterlevnaden av lagen ska anförtros åt Energimarknadsverket.
Enligt arbetsgruppen skulle kostnaderna av en inmatningstariff för elanvändarna till att börja med vara ca 10 miljoner euro per år och som högst, dvs. i slutet av 2010-talet, ca 200 miljoner euro, om marknadspriset på el är 50 euro/MWh. För en genomsnittskonsument som bor i höghus skulle detta betyda en tilläggsnota på 4,4 euro per år. För dem som har eluppvärmning skulle tilläggsnotan vara ca 39,6 euro per år.
Ytterligare upplysningar:
överingenjör Petteri Kuuva, arbets- och näringsministeriet, tfn 010 606 4819
överinspektör Antti Linna, arbets- och näringsministeriet, tfn 010 606 4106
