År 2011
Sinnemäki om arbetslivsbarometern: lokalt avtalande ser ut att öka nöjdheten, men man vill ha mera öppenhet
Arbetslivskvaliteten har förbättrats förvånansvärt fort under 2010 efter den sänkning som recessionen orsakade. Den sänkta arbetslivskvaliteten har synts mycket starkt i synnerhet inom industrin. I bakgrunden finns rädsla för att man inte får behålla jobbet och rädslan återspeglas på många sätt i vardagen på arbetsplatserna. Uppgifterna framgår av den färska arbetslivsbarometern.
Osäkerheten stör fortfarande arbetslivet, men situationen är avsevärt bättre än i fjol. Trots den goda utvecklingen har arbetsförhållandena ännu inte nått samma nivå som före recessionen. Ett nytt drag är att osäkerheten sprider sig till den statliga sektorn.
Sättet att avtala om arbetsvillkor har för första gången tagits med i Arbetslivsbarometern. I bakgrunden finns en ökning av det lokala avtalandet och de nya utmaningarna i samband med det. Uppgifter har samlats in om de två vanligaste sakerna som avtalas lokalt, arbetstidsarrangemang och lönesättning.
- Om personalen är med om att avtala om frågor som gäller lönesättning antingen genom s.k. lokalt avtal eller individuellt, är de anställda klart mera nöjda med slutresultatet än om lönerna har avtalats endast genom allmänna kollektivavtal, konstaterar arbetsminister Sinnemäki.
Å andra sidan ökar det lokala avtalandet konflikterna och trycken mot öppenhet i förhållandena mellan ledning och personal. Det lokala avtalandet för med sig frågor som man borde kunna diskutera på arbetsplatserna.
- Det finns mer problem som gäller öppenheten i diskussionen på arbetsplatser med lokala avtal jämfört med arbetsplatser med traditionella kollektivavtal, analyserar Sinnemäki.
Det lokala avtalandet är en svårtolkad fråga, som man för närvarande ännu lär sig på arbetsplatser. I snäv bemärkelse avses med det att frågor som särskilt överenskommits i kollektivavtal avtalas på arbetsplatserna av förtroendemän som representerar fack- eller tjänstemannaorganisationer. Över en tredjedel av löntagarna har inte någon sådan förtroendeman.
Om det lokala avtalandet tolkas snävt, var under hösten 2010 andelen löntagare som berörs av lokala avtal 15 procent när det gäller lönefrågor och 18 procent när det gäller arbetstidsrelaterade frågor. Cirka en fjärdedel av löntagarna säger att de avtalat individuellt om dessa frågor. De riksomfattande kollektivavtalen för olika branscher är fortfarande det vanligaste sättet att avtala. Lönesättningen för varannan löntagare baserar sig endast på kollektivavtal och av de avtal som gäller arbetstid är motsvarande andel 42 procent.
Ministeriet kommer att utreda anlitandet av hyrd arbetskraft
Var femte löntagare berättar att hyrd arbetskraft har funnits på deras arbetsplats under året. Andelen är tydligt högst inom industrin (32 %), där anlitandet av hyrda arbetstagare också ökat klart.
På arbetsplatser där samarbetsförhandlingar har förts eller där det förekommit permitteringar, har det varit vanligare än genomsnittet att anlita hyrda arbetstagare och detta har ökat avsevärt på sådana arbetsplatser under året. Ministeriet ska låta göra en utredning om hurdana dessa situationer har varit i praktiken.
Förbättrade möjligheter att delta i utvecklingen av arbetsplatsen
År 2010 deltog över hälften av löntagarna i utbildning som arbetsgivaren betalat. Kvinnor deltog i sådan utbildning lite oftare än män, men för männens del var, i likhet med tidigare år, ländgen på utbildningsdagarna lite längre än på utbildningsdagarna för kvinnor.
Frågor som gällde produktivitet, service eller kvalitet utvecklades nästan på varannan arbetsplats. Det har varit mest vanligt att utveckla arbetarskyddet eller personalens kompetens och yrkesskicklighet.
Arbetstagarnas möjligheter att delta i utvecklingen av sin arbetsplats har ökat under flera års tid. För fem år sedan hade knappt en tredjedel av arbetstagarna en sådan möjlighet. Under 2010 ökade andelen till 44 procent. Ökningen har varit störst i kommunsektorn och på privata servicearbetsplatser.
Sjukfrånvaron har minskat under flera år
Under året var den genomsnittliga frånvaron på grund av att arbetstagaren var sjuk 7,2 arbetsdagar. Frånvarofallen har minskat mest i de äldsta åldersklasserna. Över hälften av frånvarofallen är korta, 2-3 dagar. Andelen arbetstagare som under året inte har varit borta från arbetet en enda dag på grund av att de själva varit sjuka är 37 procent. Mest sådana arbetstagare finns i den yngsta och äldsta åldersgruppen.
Av dem som fyllt 55 år upplevde 80 procent att deras arbetsförmåga var åtminstone tämligen bra i förhållande till arbetets psykiska krav. Utvecklingstrenden har varit positiv redan under flera år. Inom den privata sektorn är arbetstagarnas subjektiva uppskattningar av sin arbetsförmåga högre än hos arbetstagarna inom den offentliga sektorn. Medelåldern hos dem som arbetar inom den offentliga sektorn är klart högre än hos arbetstagare inom den privata sektorn.
Det att man lär sig nya saker, att chefen har bra ledningssätt, bra växelverkan på arbetsplatsen, inbördes öppenhet och att informationen går vidare har en positiv effekt på hur arbetstagare orkar och fortsätter i arbetet, när det gäller hälsan.
Arbetslivsbarometern finns på adressen:
www.tem.fi/julkaisut
Ytterligare upplysningar:
specialsakkunnig Pekka Ylöstalo, arbets- och näringsministeriet, tfn 010 604 7090
specialsakkunnig Pirkko Jukka, arbets- och näringsministeriet, tfn 010 604 8981
informatör Venja Henningsen, arbets- och näringsministeriet, tfn 010 606 3265
