05.06.2012 07:00
Jyri Häkämies: Vem är arbets- och näringsministeriets kund?
När jag under depressionen i början av 1990-talet var försäljningsdirektör i
ett SMF-företag, hade jag aldrig några problem med att identifiera kunden.
Kunden var kung och förde pengar till firman. Jag ägnade mycket tid åt kunderna
och uppmuntrade hela organisationen att göra det.
Till och med till den grad att jag hittade på att varje arbetstagare – antingen
det nu var en bokförare, växeltelefonist eller chaufför − skulle göra tre
försäljningsbesök. De inskolades i uppgiften och resultaten var utmärkta.
Inte endast på grund av de affärer som gjordes utan för att alla förstod vem
som är kund och hur viktigt försäljningsarbetet är.
Vid arbets- och näringsministeriet kan det finnas skäl att fundera över samma sak. Vem är vår kund? Är det ett annat ministerium? Är det en arbetskamrat som ber om hjälp eller stöd? Helt säkert är det den som ansöker om gruvtillstånd. Säkert är det också det företag som riktar sig till utlandet och frågar efter råd och stöd. Eller det företag som anser sig ha en bra idé och hoppas få stöd för den av ministeriet, t.ex. via Tekes. Kan kunden vara en långtidsarbetslös, som väntar att arbets- och näringsbyrån ska erbjuda just honom eller henne ett lämpligt jobb eller anvisa utbildning som leder till arbete?
Hur använder vi sedan tiden för dessa kunder? Sitter vi för mycket på husets interna möten? Fyller vi i för många blanketter och svarar på undersökningar som t.ex. statsrådets kansli sänder oss?
Är det dags att alldeles på riktigt undersöka tidsanvändningen och vad den hänför sig till? Var och en kan också fundera över vilka faktorer som hindrar oss från att ägna tid åt kunderna.
Jag tar gärna emot respons. Vad kan ministeriets ledning göra? Vilka onödiga förvaltningsärenden hindrar oss? Ordet är fritt.
Vid arbets- och näringsministeriet kan det finnas skäl att fundera över samma sak. Vem är vår kund? Är det ett annat ministerium? Är det en arbetskamrat som ber om hjälp eller stöd? Helt säkert är det den som ansöker om gruvtillstånd. Säkert är det också det företag som riktar sig till utlandet och frågar efter råd och stöd. Eller det företag som anser sig ha en bra idé och hoppas få stöd för den av ministeriet, t.ex. via Tekes. Kan kunden vara en långtidsarbetslös, som väntar att arbets- och näringsbyrån ska erbjuda just honom eller henne ett lämpligt jobb eller anvisa utbildning som leder till arbete?
Hur använder vi sedan tiden för dessa kunder? Sitter vi för mycket på husets interna möten? Fyller vi i för många blanketter och svarar på undersökningar som t.ex. statsrådets kansli sänder oss?
Är det dags att alldeles på riktigt undersöka tidsanvändningen och vad den hänför sig till? Var och en kan också fundera över vilka faktorer som hindrar oss från att ägna tid åt kunderna.
Jag tar gärna emot respons. Vad kan ministeriets ledning göra? Vilka onödiga förvaltningsärenden hindrar oss? Ordet är fritt.
Näringsminister
Jyri Häkämies
Tillbaka till rubrikerna | 0 kommentarer | Kommentera
Inga kommentarer













